Entreprensörskap och innovationer - en sammanfattning.

[Michael Rudvall]

Professorn i företagsekonomi Björn Bjerke skrev på 90-talet boken ”Att skapa nya affärer” där han grundligt begrundade vad entreprenörskap innebär och är och vad som utmärker entreprenörer och vilken roll de har. Jag (Michael Rudvall) har läst boken med stigande intresse och upplever att den är produkten av ett allvarligt sökande för att kunna förstå de ”mekanismer” och handlingar som gör nya företag och nytt företagande möjligt. Och vad skillnaden är mellan att starta ett företag och att driva det. Och vad som händer eller behöver hända i ett företag för att det skall överleva. Han försöker med denna sökande blick komma närmare och närmare vilka faktorer och attityder som är centrala. På många sätt är arbetet bakom boken ett svenskt pionjärarbete som inbjuder läsaren till många egna reflektioner och funderingar. Jag ska här på några sidor försöka att kortfattat summera en del av de tankelinjer som målas upp i den mångfacetterade boken. Det som driver mig till det, är att det finns flera likartade frågeställningar som vi har att brottas med när vi skall ta itu med att dra igång en ny ekoby! Att dra igång en ny ekoby är med Björn Bjerkes synsätt ett slags nyföretagande: en entreprenöriell handling. Och att skriva den här texten är att med en sökande blick begrunda och intellektuellt bearbeta det arbete vi själva har börjat ta itu med. Att lägga grunden och bygga upp en ekoby är en form av socialt entreprenörskap. Svandammen Ecovillage är både en innovation/innovationskoncept och ett ekonomiskt projekt på bostadsmarknaden. Vilka svårigheter och problem medför det? Vilka framgångsfaktorer bör vi hålla utkik efter och värna? Vad kan vi göra för att förbättra våra odds? Se där, några viktiga frågor att resonera om!

Vision

Motivation/ihärdighet Idé/Innovation/ Målorientering

Uppfinning Kreativitet

Omdöme Språk/hur man beskriver saker (paradigm)

Ansvar Gemensamma värderingar

Uthållighet Organisation

Entreprenörskap GÖRA/”DO”

Risktagande Entreprenör Effektiv resursanvändning

Ersättning/ Förbättringsmöjligheter

belöningssytem Affärsmodell

Framgång(eller bakslag) Marknadsföring

Entreprenörer som Finansiering

personlighet

HOT

Att dra igång ett ”projekt” är en entreprenöriell handling. Det entreprenöriella består i att ha en idé + att ha en idé om hur arbetet runt ikring skall organiseras för att idén ska förverkligas, utan att bli en förlustaffär + att ta de första stegen för att förverkliga dessa idéer . Även mycket kända uppfinnare fodrar ofta många timmar av metodiskt arbetet för att åstadkomma sin uppfinning. Om det handlar om en uppfinning eller inovation så handlar det entreprenöriella om att tillvarata de nya möjligheter som uppfinningen innebär såsom att ha en plan för att föra denna innovation till marknaden plus att påbörja arbetet i den riktningen. Det finns många som har uppfinningar och idéer, men att vara entreprenör handlar om att organisera arbetet runt idéerna och ha handlingskraft att genomföra dem. Det är minst lika väsentligt som att tänka ut idén. Och när vi pratar om innovationer utanför den rent ideella sektorn så måste entreprenörskap förr eller senare leda till en affärsframgång (mer om vad det är senare). Entreprenören transformerar idéer till arbete och transaktioner som lönar sig, dvs lönsamma affärer. Människor vill sällan regelmässigt syssla med olönsamma affärer. Initiativtagaren har betydelse. Ingen affär startar sig själv. Entreprenören och den organisation som byggs upp behöver 1) ha eller skaffa sig kunskaper om innovationen/produkten, om marknaden och tillhörande omvärldsfaktorer; 2) räkna med att resultatet förväntas flera år bortom de år investeringen görs, dvs inse att det tar tid; 3) förstå att innovationen betraktas som marknadsintrång av konkurrenter; 4) få projektet betraktat som en ny utbudskälla av potentiella kunder. Detta sätt att definiera huvudpunkterna i den praktiska affärsidén betonar att ”individer med expertis är nyckelelement i den nya affären”. (s144)

Entreprenörer och innovationsverksamhet.

För ekonomen Schumpeter (1883-1950) kräver framgångsrik innovationsverksamhet en viljeakt, inte ett intellekt. Att vara entreprenör är att - under ett visst risktagande - mobilisera resurser för ta innovationen vidare till marknaden. I detta hänseende så behöver entreprenören vara mer än blott ”kreativ”. Entreprenören behöver även ha en förmåga att samarbeta för att knyta ihop olika personer och funktioner. Och härvidlag behövs såväl fantasi och initiativkraft som bedömningsförmåga och behärskning. AS Dewing såg entreprenören som en som transformerar idéer till lönsamma affärer. Dewing betonade initiativtagarens betydelse vid skapandet av affärsorganisationer. Andra författare som betonade initiativtagaren under denna period noterade också den oundgängliga funktionen hos denne person vid bildandet av nya affärer.

För CH Danhof är entreprenören huvudsakligen sysselsatt med att förändra produktionsformeln … över vilken han har full kontroll. Danhof anser att entreprenören har tre huvudroller: att skffa sig relevant information, utvärdera informationen med hänsyn till möjlig lönsamhet och att sätta igång verksamheten. Grundläggande för den entreprenöriella funktionen är i Danhofs analys beslutsfattande, eller bedömning av alternativa valmöjligheter. HG Evans ser entreprenörens som personen som åtar sig uppgiften att bestämma vilken slags affär som ska drivas. När detta beslut väl är fattat och verksamheten börjar komma igång upphör inte entreprenörens roll: istället måste han ständigt vara på alerten och redo att fatta nya beslut med hänsyn till förändrade marknadsförhållanden och nya möjligheter som dyker upp. Entreprenören är absolut inte bara en ”manager”. Entreprenören är speciellt känslig för att se nya möjligheter.

Förutsägbarhet är nästan ett motsatt ord till entreprenörskap. Förrutsägbarhet är något som ett nytt projekt eller ny innovation inte bär med sig av sig själv. Om en entreprenör inte har handlingsutrymme vid en verksamhets uppstart blir lätt situationen utslätad, stillastående och utan ekonomisk framtid och stagnerar. Framgång beror inte på storleken på resursinsatsen, snarare med vilken uppfinningsrikedom man använder de resurser man har för handen. I en förnuyeösesituation är inte den mest strategiska resursen kpital utan entreprenörer. (371).

Att avstå från att reflektera och tvivla och en ovilja att utnyttja sin frihet att ifrågasätta, är naturliga mänskliga tendenser. Det fodras någonting extra för det; detta extra är något som entreprenörer har. De överger den lättfärdiga blindheten hos detta ”naturliga”. Det behövs för att kunna skapa något nytt. Människan har otroliga möjligheter. Vad som förhindrar oss att använda dessa i större omfattning är denna lättfärdiga blindhet. Entreprenörer är personer som ifrågasätter vardagliga sanningar. En sådan självständighet är en ytterst väsentliga egenskap för utvecklingen. (235f)

- I samtida tänkande betraktas vanligtvis entreprenören som en oberoende produktionsfaktor vid sidan av mark, arbete och kapital. Skillnaden mellan en manager och en entreprenör har också alltmer betonats, skriver Bjerke. (s488-89)

Många betonar den innovativ sidan av entreprenörskap. Företagsekonomen Schon fann att individer spelar en oerhört stor och betydelsefull roll. ”Antingen finner en ny idé sin champion eller dör den”. För Schon är innovationens ”champion” avgörande:

”ingen ordinär inblandning med en ny idé ger den energi och krävs för att hantera den likgiltighet och det motstånd som större (tekniska) förändringar provocerar … Champions för nya uppfinningar … påvisar en envishet och ett mod av heroisk storlek.” (493)

Vision.

Vid affärsutveckling för förnyelse styrs verksamheten mer av visioner än av planer. Och visioner är annorlunda än mål. Affärsutveckling för förnyelse kan inte bygga på ett väl definierat slutmål och detaljerade långtidsplaner. Den kan endast äga rum stegvis. Och efter varje steg eller varje åtgärd måste situationen omvärderas och endast därefter kan nästa steg planeras och vidtas. (s365)

Entreprenören har en oersättlig uppgift: förmågan att se hur affären i sin helhet skulle kunna fungera och sedan agera med mot och beslutsamhet för att få den realiserad. Fantasikraft och vision är kanske det mest konkreta av ll mentala verktyg. Ju bättre en persons fantasi är, desto konkretare planer kan han/hon producera. Entreprenörens vision är inte bara en vag idé om ett mål, inte heller en klar bild av en vara eller en tjänst. Det är en arbetsmodell av alla aspekter av hela affären som håller på att hända och de steg som är nödvändiga för att komma dit. Entreprenören spenderar en hel del tid på att bygga och testa sina mentala modeller. De ser marknadsföring och produktion, finansiering, konstruktion och människor som en sammanhängande företeelse. (s 536-37)

Skapandet av bilder är ”mentala handlingar” som ännu inte visat sig i ett öppet beteende.

”Förståelse börjar när … öppnandet av ett gap mellan min faktiskhet, vad jag redan är och området för mina möjligheter. Förståelse innebär att se mig själv som någonting mer än vad jag är. Förståelses betyder att se potentialitet som en möjlighet” (s252)

”Det nuvarande … är relaterat till ett förgånget som gjorts närvarande och en framtid som redan ägs som en vision.” (s248)

”Vi lever i en värld som är förmörkad av vårt försummande av vad vi är och vad vi kan vara.”(248)

Målorientering.

Entreprenören är målorienterad i motsats till processorienterad. Den processorienterade har en rad regler eller tumregler att hålla sig till, medan den målorienterade är kreativ och uppfinningsrik i att söka och hitta vägar som leder dit han/hon riktar in sig. Kriteriet är mer praktiskt, om det ”funkar”. Den målinriktade och sökande entreprenören är i sitt sökande mer flexibel än normalt, och har sinne för detaljer.

Motivation.

Motivationer är sätt att beskriva varför folk gör vad de gör. Vad motiverar individer? Enligt D. McClelland och J Atkinsons forskning motiveras människor av tre principiella behov:

(*) Behovet av att tillhöra någonstans,

(*) Behovet att prestera någonting – att åstadkomma ett bra jobb. Behovet att prestera är en primär motivation hos de flesta entreprenörer. Psykologer tror att det är detta behov att prestera som utgör den inre drivkraften för den ovanliga insatsen att starta och bygga upp en ekonomisk verksamhet.

Entreprenören letar efter unika resultat vilket bl innebär att försöka göra någontng som inte har gjorts tidigare. Entreprenören söker konkret feedback om sitt handlande, för för att kunna förbättra sig. Entreprenöreren sätter upp utmanande mål och arbetar hårdare för att nå målen när chanserna att lyckas är medelmåttiga. Den entreprenör som har hög prestations-motivation visar tecken på långsiktiga mål som kanske ligger 5-10 år bort och planerar för det. Han/hon försöker ha en planering och försöker förutse blockeringar som kan uppstå mot att uppnå målen. Den prestations-motiverade entreprenören tävlar mot en självpålagd standard

(*) behovet av makt. Det kan visa sig som önskan att besegra någon annan; eller som intresse för rykte, status eller ställning. En önskan att reglera andra personers beteende eller omständigheter.

När man begrundar andras motivation bör man vidta försiktighetsåtgärder:

1) Vad en person säger och vad personen gör och varför är ofta inte samma sak.

2) Det är lätt att blanda ihop egna motivationer med andras.

3) Det finns en tendens att tillskriva andra människor motiv utan att motivet finns. - Kom ihåg, skriver Bjerke, att mäktiga ord eller att ha personligt starka känslor inte nödvändigtvis indikerar maktmotivation. Det måste finna någon aktivitet eller ett intresse innan någon av motivationerna indikeras. Man kan fråga sig: -Vad är det som tycks få vederbörande att tända?

Karaktäristik av framgångsrika entreprenörer (s501f)

*Styrka och energi, *Självförtroende (De tror att händelser i deras liv i stort är ett resultat av deras egna ansträngningar, att de har ett huvudinflytande på sina personliga liv). *Ihållande problemlösning – har en intensiv nivå av beslutsamhet och önskan att övervinna hinder, lösa problem och få jobbet gjort. (Deras allmänna optimism tycks omsättas i åsikten att det omöjliga bara tar lite längre tid.) *Målsättning. Entreprenörer är handlingsmänniskor som är mål- och handlingsorienterade med ett stort tidsmedvetande. *Moderat risktagande. Sådana risker föredras som ger en rimlig och utmanande chans att lyckas och vars utfall påverkas lika mycket av den egna förmågan som av ren slump.(”Denna egenskap är en av de viktigast, därför att den har så betydelsefulla följder för hur beslut fattas och sålunda för företagets framgång eller misslyckande.”) Verkliga entreprenörer är inte så motiverade av möjligheten att bli rika.

* Användningen v feedback. Framgångsrika entreprenörer visar en förmåga att söka upp och använda feedback i avsikt att vidta korrigerande åtgärder.

Ta initiativ och personligt ansvar. Effektiv entreprenörer söker aktivt och tar initiativ. De sätter sig villigt i situataioner där de är personligt ansvariga för framgången eller misslyckandet. De tycker om att ta oinitiativ för att lösa ett problem eller fylla ett vaccum där det inte finns något ledaarskap.

* Tar hjälp. Framgångsrika entreprenörer söker hjälp och expertis för att kunna nå sina mål, och inte så självfixerade vid rent personliga resultat. Denna slags ödmjukhet kan mycket väl vara en nyckelegenskap.

* Inte ödet. Entreprenören tenderar ha åsikten att såväl framsteg som bakslag påverkas av det egna agarenadet.

*Tolerans för flertydighet och osäkerhet. Har tolerans för mångtydiga situationer och för att fatta beslut under osäkra förhållanden

* Hantering av misslyckanden. Kraftiga bakslag och besvikelser är en del av processen och något att lära av. De mest effektiva entreprenörerna är realistiska nog att förvänta sig svårigheter. De blir inte deprimerade eller nedslagna av bakslag. Vanligtvis ser de också vissa möjligheter i motgångar och försöker envist föreställa sig en framgång i en situation där de flesta människor endast kan se en förlust. Eftersom de är mer inriktade på att lyckas är de inte främmande för möjligheten att misslyckas. De personer som fruktar ett misslyckande kommer att neutralisera det prestationsbehov de eventuellt äger.

Risk.

Om man inte har något att förlora, finns det ingenting som kan kallas risk eller förlust. Och en teori för entreprenörskap som förklarar förtjänster men inte tillåter förluster är uppenbarligen ensidig. (482) Entreprenören tar chanser, dvs accepterar osäkerhet. En entreprenör är någon som har förutseende och vilja att ta en risk och vidta de åtgärder som krävs för att göra en vinst (eller förlust). (482)

Under risktagandet sammanför entreprenören olika produktionsfaktorer och skapar ett löpande ”management” för dem, ur vilket en oviss förtjänst eventuellt kan uppstå.

Risk – sannolikheten att utsätta sig för förluster – är en oskiljaktig del av en möjlighet. Affärsbedömningar bedömningar är en sak – och beseras på erfarenhet, analys och intuition. Risken är inte verklig förrän någon handlar. Entreprenören må i många fall agera som andra, men han gör det tidigare och tar därmed större risker. Det är inte så att entreprenören gillar risker såsom en hasardspelare, men ser snarare risken som en utmaning.

Bjerke beskriver - med hjälp av olika filosofer och ekonomer – entreprenören som en som står inför osäkerhet och tar de ekonomiska risker som är förenade med det. Detta tycks kräva att entreprenören äger vissa tillgångar eller har tillgång till vissa tillgångar genom kreditöverenskommelser. Hur kan annars en entreprenör i någon mening utsätta sig för risk?

Men detta skall inte förväxlas med att entreprenören skulle vara en kapitalist.

Var kommer de ny jobben ifrån?

I en tid när antalet anställda i storföretagen blir allt färre, höjs alltfler röster för värdet av individuella initiativ och igångsättning av nya verksamheter.

Doer

Till skillnad från managers,vars uppgift i till stora delar är att delegera, kan en entreprenör ofta göra saker och ting snabbare genom att göra dem själv. Entreprenörer är både tänkare och görare, planerare och tillämpare. Det måste de vara, därför att ingen kan realisera deras drömmar för dem. Innan de de gör verkighet av sina visioner är det ofta få som förstår deras värde. (539)

Innovativitet måste karaktäriseras av ändamålsenlighet. Det är ändamålsenliga mänskliga handlingar som definierar en entreprenöreill akt. Entreprenörer ser sig själva som mer alerta på möjligheter i miljön än professionella managers. På något sätt ser de den potential som finns där och dessutom den möjlighet till ”reward” som finns. Det finns en rastlöshet och spändhet hos entreprenörer. Men entreprenören ser hos den normale managern en förkärlek för finansiell säkerhet inom en strukturerad miljö. Entreprenörens rastlöshet medför en leda vid rutiner - driften är att innovera och sträva vidare i nya bemödanden.

Entreprenören föredrar moderata kallkylerade risker. I första hand föredras risker där det finns en rimlig och utmanande chans att lyckas, och då framför alt beroende på den egna förmågan. Entreprenören är inte så motiverad av möjligheten att ”bli rik”. Om ett projekt lyckas har han inget emot pengarna, men det är då snarare ett resultat av vad som åstadkommits än som en motiverande faktor. (502).

Affärsutveckling är varje steg som tas som avser att förr eller senare leda till nya intäktskällor.

En entreprenör är en affärsutvecklare. Och affärer och affärsutveckling handlar om att skapa värden. Det kan man t ex göra genom att skapa en ”nytta” på ett billigare sätt än tidigare t ex genomföra en process billigare eller enklare eller på ett nytt sätt. Det ger en marknadsfördel. Att sätta igång ett nytt affärsprojekt är inte en i förväg utstakad väg som gång på gång vandras av identiska entreprenörer. Skapandet av ett nytt projekt är oftast ett mångdimensionellt komplext fenomen - där omständigheterna kan variera mycket. Varje företag har utgifter. Intäkterna skall betala utgifterna och arbetskraftens arbete. I vår marknadsekonomi så fungerar det så att det företag som har mindre utgifter för samma nytta/vara än de andra företagen, som på marknaden bjuder ut sina nyttigheter och varor, det företaget har möjlighet till en extra fördel. Det är bl a denna möjlighet till belöning som stimulerar företagen på marknaden att göra förbättringar och inovationer av olika slag. Vi har tidigare sagt att entreprenörer inte primärt drivs av ekonomiska morötter. Det är sant. Men samtidigt är det också sant att marknaden är osäker och hur det ska gå för en innovation inte är säkert, eller hur lång tid det ska ta. Därför är det rimligt att de som försöker får en belöning när det hela lyckas. Annars blir det som ett lotteri där högsta vinsten bara innebär att få priset för lotten. Frånvaron av en riktig vinst i det lotteriet skulle göra att alla till förlorare utom den som vann – den som bara skulle få lottens pris. Det förstår nog alla att ett sånt lotteri knappast skulle ha några tillskyndare.

Livet och företagande är ett lotteri. Det skulle vara direkt avskräckande att starta ett företag om det man i bästa fall kunde vinna vore insatsen. Av denna anledning är det självklart att den entreprenör som vågar satsa även bör kunna få mer tillbaka än den som inte vågar satsa.

I ett normalt lotteri har man större chans att vinna om man man betalar för fler lotter.

I en normal begynnande affärsverksamhet är det också självklart att entreprenören

blir belönad för sin insatser om det går bra. Samma sak gäller i ett nytt företag som en entreprenör drar igång. Det är klart att företaget måste kunna ge entreprenören en vinst om det går bra - vilket alls inte är en självklarhet - och en större vinst ju mer entreprenören har satsat.

Entreprenörer lär sig använda andras förmågor, talanger och idéer. // sammanfattn: M.R.