Kollektivhuskonferens

[Michael Rudvall]

Rapport  från en intressant Kollektivhuskonferens

Detta är en rapport från en konferens som  Malmö stad och riksföreningen Kollektivhus.nu  gemensamt stod som inbudare till.  Ett 70-tal människor slöt upp!

Dick Urban Vestbro, ordförande i Kollektivhus.nu -  började med att göra en  exposé över kollektivhusens utveckling i Sverige.  I Sverige började det på 30-talet med att en privatbyggmästare lät bygga två kollektivhus i Stockholm. Stuket var då att de boende – som får sägas vara välbärgade – i sitt kollektivhus hade restaurang med anställd personal, ett privat dagis, tvätteri och livsmedelsaffär. Den bakomliggande tanken på 1930-talet var att de boende skulle rationalisera  det vardagliga  matlagandet och kunna ge en professionell barnomsorg till familjer där kvinnan yrkesarbetade.

 Senare har  BiG-modellen (Bo-i Gemenskap)  utformats, med tankar om ett kollektivhus på arbetsgemenskapens grund. Med det menas ett boende där varje hushåll har sin egen lägenhet men där det också finns gemensamma utrymmen och där de boende samverkar kring  vardagens sysslor. Idag finns det ett 50-tal hus i Sverige som kan sägas vara en tillämpning av BiG-modellen. Den lilla broschyren ”Kollektivhus idag” av Inga-Lisa Sangregorio skildrar historiken och principerna mycket enkelt och lättillgängligt. Kollektivhus är en bra miljö för barn: inga ensamma barn; alla har ”syskon” föräldrar hjälper varandra; det finns alltid någon vuxen nära; det är enkelt att gå till kompisar. Genom de gemensamma lokalerna har föräldrar lättare att turas om att hämta på dagis – den andra föräldern kan direkt gå till matsalen i stället för att ställa sig och laga mat.

Dick Urban Vestbro  menade att vi nu står inför en fas av tillväxt av kollektivhus och bogemenskaper. Orsakerna till det är många: dels är det mycket svårare för unga att flytta hemifrån idag än för 20 år sedan beroende både på arbetslöshet och på höga hyror. Genom skilsmässor har vi ett stort antal singelhushåll. Antalet äldre och ensamboende äldre ökar också procentuellt sett och det leder till allt fler önskemål om ett liv i mer gemenskap än i ensamhushåll. Kollektivhus ger lagom vardags-gemenskap.  ”Människor som har mycket sociala kontakter mår bättre och lever längre.”   Att bo i kollektivhus är att inverstera i jämställdhet då kvinnor och män får arbeta lika mycket inom arbetsgemenskapen. Dick Urban Vestbro bor  i kollektivhuset Tullstugan  i Stockolm sedan 17 år.  Där finns 23 lägenheter.  I matsalen serveras mat tisdag-fredag. Det ingår i reglerna att man måste laga mat 2 ggr/5 veckor.  Dick Urban har varit KTH anställd arkitekt, men är nu aktiv pensionär.  I Danmark är det vanligt med bofaelleskab. Det innebär liknande som kollektivhus bara att man ofta bor i lägenheter i markplan samt då har ett gemensamhetshus. Det engelsk-amerikanska ordet  Cohousing täcker både kollektivhus och bofaelleskab. Som  fördjupningslitteratur kan två skrifter rekommenderas:  Gemenskap och samarbete , red E.Grip & I.Silllén  samt den läsvärda boken och konferensrapporten  LIving together – Cohousing Ideas and Realities,  som Kollektivhus.nu givit ut tillsammans med KTH år 2010.

”Människan är helt enkelt skapt för ett socialt liv tillsammans med andra. ” Det underströk sedan föredragshållaren och Afrika-kännaren Lasse Berg, som höll ett taggat föredrag på det temat.

Kollektivboende gör det lättare att äga större saker tillsammans. Det är en del av en modern trend: ”collektiv consumption”. Doktoranden  Anders Emilsson höll ett kort föredrag kring detta.  Människor som  värderingsmässigt är positiva till detta kanske dras till kollektivhusrörelsen. Byggt på dessa värderingar organiserar man sitt vardagsliv och hittar då nya lösningar. Bland annat har den enskilde ofta materiella resurser  som står oanvända. Inom ”collektiv consumption” så gör man dessa resurser tillgängliga för grannskapet så att andra kan använda sig av dem. En tilläggstrend inom detta är att övergå från  ägda produkter till tjänster (att hyra) istället. Exempel: Klädotek och ToolPool.                      Bok: Sustainable Everyday. Och ”What is mine is yours”. (www.collaborativeconsumption.com  och www.aterskapamalmo.se – kreativt återbruk)

Malmö Kommunala Bostadsaktiebolag (MKB) hade flera representanter på plats. MKB:s boende- utvecklare Anna Wiking pratade inspirerande och lättillgängligt  om MKB:s pågående planer och bevekelsegrunder för kollektivhus:  Det behöver byggas mer bostäder med högre grad av gemenskap! Det gör att man enkelt kan dra nytta av andra, och av saker som finns. Det stärker tillit och förtroende att känna sina grannar bättre. MKB vill bidra till en boendemiljö som stödjer det. Att bo-i-gemenskap  förenklar vardagen och förbättrar hälsan, slog Anna Wiking  fast. Genom att ha gemensamhetslokaler kan man minska den privata boytan med 5-10 % och ändå i praktiken få högre boendestandard utan högre kostnad. Anna Wiking poängterade vikten av att  huset arkitektoniskt utformas så att naturliga mötesplatser uppstår,  t ex genom att ha en gemensam entré. MKB ska möta upp den efterfrågan på killektivhus som finns, förklarade hon.   Till 2014 beräknas MKB:s Kollektivhus i Sofielund stå färdigt. Det byggs av NCC. Två ytterligare kollektivhus är också i pipeline.

MKB vill utveckla sina bostadsområden och möjliggöra för hyresgästerna att få ett ökat inflytande över sin närmiljö, och ta tillvara det engagemang som finns, sa Anna Wiking vidare:  ”Vi vill utforma husen på bättre sätt så att de inbjuder till möten.”  Där hyresgästerna engagerar sig och den närmiljö där de bor, så bidrar det till bättre grannsämja som  i sin tur minskar skadegörelse. Människor som tar han om sin närmiljö är bättre för sitt grannskap. Som fastighetsägare ser MKB de ”hårda värdena”  av detta.

MKB:s ordförande Anders Rubin (s) uttryckte  sin ståndpunkt :” Alla som vill röra sig på Malmös bostadsmarknad hjälper vi!” . Han fick medhåll av sin moderate vice ordförande Håkan Fälth, som  förklarade att besluten om kollektivhus skett i politisk enighet och att en storstad som Malmö behöver ha hyresrätter och kollektivhus – liksom även andra upplåtelseformer.  MKB vill öka Malmös attraktivitet, bl a  genom att ha fler kollektivhus. - Vi behöver ö h t  ha ett fokus på att bygga för framtidens åldringar inför de utmaningar som den kommande åldringsboomen  innebär.

Riktigheten i MKBarnas uttalande möttes också av starkt ifrågasättande. En dam sa att ett mångårigt gemensamhetsprojekt som tagit mycket tid och engagemang i anspråk, hade spolierats av kommunen motsträvighet och olika hinder – vilket resulterat i misströstan och apati.

Eva Segborn från föreningen Kollektivhus-i-Malmö (KIM) är bland dem som ska flytta in i kollektivhuset i Sofielund:  Vi har varit en förening sedan 2009 som samlat och ville vara med i planerandet av ett kollektivhus i Malmö med ökad gemenskap i boendet. På sätt och vis har vi uppfunnit hjulet på nytt – men så är det närman börjar med ett sånt här projekt.   I föreningen är det så nu att 1/3 av dem som tecknat sig för en bostad har varit med från början och 1/3 har tillkommit de sista 6 månaderna och en tredjedel har tillkommit i tiden dessemellan. –Vi ska nu bilda en ekonomisk förening som blockhyr hela huset och skriver ett förvaltningsavtal med MKB.  Vi kommer snart att sätta igång en studieverksamhet för alla medlemmar  och ordna temamöten om diverse olika saker: odling, konflikthantering och ekonomi & juridik avpassad för vår roll.

Pensionären Bertil Egerö från Kollektivhuset Slottet lade en del  av sin tonvikt  på det  det sociala: Social gemenskap byggs genom  gemensam förvaltning och gemensamma lokaler, sa han, och  gjorde sedan en jämförelse med  familjenätverket: Det är organiskt och kan ge konflikter, men inte väljas bort.  Bogemenskapens kollektiva nätverk i ett kollektivhus behöver konstrueras och försvaras. Han menade också att en bogemenskap är en bra grund för ömsesidig påverkan till en bättre livsstil. Bertil Egerö menade även att  hushållsekonomin påverkas positivt i ett kollektivhus genom storinköp av bra livsmedel och genom olika former av gemensam konsumtion.

I den efterföljande diskussionen så var det någon som sa att detta med kollektivhus behöver bli mer känt, och att felaktiga och missvisande föreställningen om vad ett kollektivhus är, är ett av de största hindren för öka kollektivhusens attraktivitet och att det byggs mer kollektivhus.

Marianne Fagberg från Göteborg sa att samhällsfaktorer spelar in. Många äldre bor kvar i den alltför stora villan för att det är billigare att bo där än i tvåan eller trean i ett kollektivhus.

Någon klagade på den enorma process  och myckna tid som de presumtiva boende har behövt lägga ner för att få till stånd ett kollektivhus. Om alla de timmarna skulle betalas så skulle det bli Malmös dyraste hus!  Flera talare pekade på möjligheten att som alternativ till dyrt nybygge  bygga om befintliga hus inne i stan. Boendeutvecklaren Anna Wiking  från MKB ansåg inte att ett kollektivhusprojekt skulle behöva ta längre tid än något annat byggprojekt. Lång processtid ska inte ha att göra med att det  är ett gemenskapsboende som ska skapas, sa hon.

De kollektivhus som byggts har oftast kommit till genom  initiativ av enskilda individer bland de politiska partierna som tagit upp de här idéerna. I Sverige är det ovanligt att enskilda individer eller grupper agerar som byggherrar. Genom de olika politiskt-administrativt-kommunala svårigheter som skapats så tvingas man nästan tillhöra en  juridiskt-ekonomi skt-arkitekt-mässig elit eller ha råd att köpa sådana tjänster. OM aktionsgrupper OCH politiker OCH tjänstemän agerar i kombination så är det störst chans att initiativ kan bli till handling. Men vad som avgör om sådana kombinationer kan uppstå  är oklart.

-För er med kollektivhusidéerna gäller det att  visa för ert kommunala bostadsföretag att ett kollektivhus kan vara en väl så god affär som annat byggande.  Visa  t ex att kostnaderna blir lägre för företaget.  Visa  t ex att åverkan i såna hus och närområdet brukar bli mindre. Det är nämligen svårt för ett kommunalt bostadsbolag att strunta i de 500 som står i bostadskön för en vanlig bostad. Bolaget kan nämligen tro att det kostar lite mer och blir mer besvärligt än andra projekt som konkurrerar om uppmärksamheten.

Anna Wiking: Det behövs ensamsyn mellan tjänstemän, politiker och  er ”civila”  om vad ett kollektivhus är, och det behövs nog att ni gemsamt kan kommunicera och gå ut med den bilden! Visa bostadsföretagen att det är en fördel. Peka sen också på kollektivhustankens mänskliga och sociala fördelar.

På en fråga fick vi svar att Göteborg Stad ej  fått inbjudan till den här konferensen, men Anna Wiking ställde sig helt positiv till att komma till Göteborg och prata om en kollektivhuskonferens kan ordnas där.

 

Anders Rubin (MKB ordf):  ” Varenda engagerad grupp som dyker  upp med ett projekt så, möter vi upp och anstränger oss för att det ska få plats! Vi använder hela vår arsenal plus grejer utanför verktygslådan för att göra det.  I konkret handling kan vi hjälpa de som kommer med förslag .  Vi gör också vad vi kan för att sprida kunskapen om kollektivhus.  Det kan dock vara svårt att få ett korrekt grepp över hur stor efterfrågan egentligen är på kollektivhus.”

Sabina Quallien Holmgren (0709-342452) vid Boplats Malmö rapporterade dock att det är stort intresse i Malmö för gemenskapsboende.  Vi från Göteborg pekade på att en enkät hos Boplats Göteborg har visat att drygt 29 % av de bostadssökande kan tänka sig att flytta in i någon form av bogemenskap! 

Dick Urban Vestbro: För närvarande är 0,5 promille av landets hyreslägenheter kollektivhusbostäder. Jag menar att vi bör ha som mål att höja den andelen till 1%!!  Det är väl motiverat att jobba med utvecklingsarbete och med den utgångspunkten starta olika projekt. Byggsektorn är ganska stel och konservativ till i sin struktur och inte så öppen för nytänkande.

På sammankomsten i Malmö var vi 4 stycken från Göteborg. Jag träffade vid  mötet  Kerstin Ödlund, som är ordförande i kollektivhuset Landgången i Malmö. Hon berättade om en del trassel de haft på sin resa från idé till verklighet. Bland annat fick huset ritas om tre gånger!! Det ursprungliga arkitektförslaget var för dyrt för både byggaren och de presumtiva boende.  Ett annat besvär var att  85%  av antalet lägenheter behövde förhandstecknas för att banken skulle tycka att det var ett säkert projekt – och då var inte ritningarna färdiga!! . Dessutom var det så att i det läget krävdes det en upplåtelseinsats på 130.000:- för en lägenhet (för en trea).  Ändå lyckade projektet uppnå de 85% förhandsteckning. Men sedan när det var dags att flytta in så behövdes det  i stort sett ingen upplåtelseinsats alls! Dvs tröskeln var onödigt hög på planeringsstadiet, då det var frågan om projektet skulle förverkligas över huvud taget. Men sedan när det var dags att lytta in i verkligheten så var denna tröskel borta!

Det var  en mycket intressant och konstruktiv sammankomst. Den varade bara 4 timmar men var mycket innehållsrik. Det kändes mycket berikande att vara där och ha varit där! Man fick mycket med sig hem!                                                                                                                     // Michael Rudvall

 

Bland det skriftliga material jag fick med mig från Malmö fanns bl a:

• Kooperativ hemtjänst – kvalitativ vård och omsorg som skapar arbetstillfällen. Ett A4-blad från Coompanion i Göteborg. Text:…Är du nyfiken på möjligheten att etablera kooperativ äldreomsorg i din kommun/ditt län med inspiration av CASA-modellen? Eller är du intresserad av att starta eller arbeta med sådan verksamhet? ….

• Visst går det att bo mer hållbart – i kollektivhus. A5-flygblad från kollektivhuset Slottet i Lund   www.slottet.org

• Kollektivhus i Malmö – trivsamt och hållbart boende. A5 flygblad.  www.kollektivhus.wordpress.com

• Trivs själv. Trivs tillsammans. Liten folder från BoAktiv Landgången i Malmö. www.boaktiv.se  + proffsig A4-mapp  innehållande bl a Förhandsavtal, Medlemsvillkor och stadgar  Bo Aktiv Landgången                                                                                                          

• Föreställ dig Malmö 2032. A5 folder om Malmös nya översiktsplan som är på gång

• Malmös väg mot en hållbar framtid. Malmökommissionens  (digra) rapport på 165 A4-sidor. Kommissionen för ett socialt hållbart Malmö är tillsatt av kommunstyrelsen och rapporten omtalas i Malmömedier (och innehåller mycket intressant analys och åtgärdsförslag).