Hurdals ekoby i Norge

[Michael Rudvall]

I mitten på maj gjorde jag en snabb avstickare till Hurdals ekoby, 70 minuters bilkörning norr om Oslo. Sedan långt tillbaka är jag bekant med Adam som bor där, och han hade hört av sig och föreslagit att jag skulle komma dit. Jag träffade Adam som visade mig och mina barn runt lite och jag tog en del foton. Av olika anledningar så blev besöket ganska kort, men genom att jag varit där så kan det vara lättare att prata eller maila om förhållandena där. Jag gör här en liten resumé av vad jag fick reda på och har låtit Adam titta på texten så att det inte insmugit sig några missförstånd. Projektet tog sin försiktiga början för ca 15 år sedan. Hurdal är en liten avfolkningskommun som ligger bortanför Oslos arbetsmarknads-zon. Däremot ligger Garedemoens flygplats ca 35 km bort vilket ger stor potentiell tillväxt i området. När planerna på en ekoby växte fram så blev så småningom kommunen Hurdal positiv.

Själva marken det gäller ligger intill ”stora vägen” och med kyrkan och den gamla skolan alldeles intill. Den gamla skolan har lagt ned och står nu till Ekobyns förfogande efter stor och kostsam renovering. I den stora prästgården bodde tills för 3-4 år sedan en ensam prästfru, medan i det gamla huset intill ett antal entusiaster trängde ihop sig i flera år, vissa tider upp till kanske 15 stycken. Dessa var unga och engagerade men hade svårt att få någonting gjort. De hade massa möten och bestämde massa saker – men lyckades inte verkställa mycket. Så småningom svalnade entusiasmen och de flesta av dessa flyttade ifrån Hurdal. Några av dem som höll sig kvar byggde enklare halm- och lerhus – men utan bygglov för att de inte lyckades samla sig och få till någon detaljplan. Halm och lerhusen står därför där på tillfälligt bygglov – sådant som gäller 10 år; alltså inte någon permanent lösning. Begreppet ”hållbar utveckling” får därför i detta sammanhang en ganska skör klang.

Själva marken för den tänkta ekobyn lyckades man inte finansiera bygge på. När de gått ett tiotal år och de unga entusiasterna inte lyckades samla sig och få till någon permanent bebyggelse kom bröderna Lund-Roland och deras företag Filago (och Momototo) in i bilden. De hade pengar bakom sig och lovade att bygga permanentbebyggelse. Deras tanke var att de skulle stå för ”hårdvaran” (bostäderna) och att ekobyföreningen skulle stå för ”mjukvaran” - dvs det social kittet och verksamhet i enlighet med målsättningen. Bröderna och Filago gjorde vad de sagt och lät bygga ett 50 tal hus med god isolering. Det blev hus med kedjehusstuk samt fristående hus. De har låtit bygga husen, men det har inte blivit billigt. På grund av huspriserna har det skett ett social selektering så att mest folk med goda inkomster har kunnat köpa och bosätta sig. För ett par år sedan flyttade prästfrun och prästgården har blivit en behövlig gemensamhetslokal för ekobyföreningen.

Strax brevid ”prästfuns hus” finns det odlingsmark, där ekobyborna mot avgift ( till en person som arbetar som ”odlare” och får sin lön på detta sätt) kan medverka i något som liknar en ”tillsammansodling”. Den gamla skolan har genomgått en inre förändring, bekostad dels av Filago och dels av andra privatpersoner. Lokalerna är större än vad ekobyföreningen kan fylla med liv. Där finns ett ekologiskt kafé, en liten affär med mycket låg omsättning, repetionslokaler för ett musikband, plats för en öppen friskola och en hel del andra utrymmen. Kommunens förtroende för ekobyföreningen är svajigt; mycket beroende på ekobyföreningens svajighet och svårigheter att komma till skott och fullfölja egna beslut. - I viss mån har det handlat om inkompetens och stora fel vid bygget av husen - felen är ännu inte helt åtgärdade och har skapat en klyfta mellan ägarna av projektet och husägarna (ekobyinvånarna), som i sin tur lett till konflikter och motsättningar. Det har nu gått så långt att ägarna av projektet känner sig så motarbetade att de är på väg att kliva av. De skall ge besked senare i sommar om hur finansiering etc skall lösas. säger Adam och fortsätter: - Om kommunikationen blir dålig/bryter samman, underblåses konflikter vilket kan leda till selektion av medlemmar. Vissa flyttar helt enkelt.

Michael: Min upplevelses av besöket är att det är mycket som inte blivit som de ursprungliga förhoppningarna och planerna. Och att projektet hankar sig fram. Adam skrev en tid efter besöket ett meil: - Hej Michael, ja det var kul att träffas, det har hänt en del sen du var här. Filago ser ut att ha tappat drivet och har bl.a. permitterat halva sin personalstyrka pga svajig finansiering. Som du minns var det meningen att det skulle ske en utbyggnad med ca 30 hus men det har inte kommit igång bl.a. beroende på att en liten grupp boende medvetet saboterat ryktet för Filago i en svartmålningskampanj riktad mot ev. finansiärer.